Har haft en lång och trevlig lunch med en affärsbekant. En man som jobbat för ett större nordiskt konsultbolag men som nu blivit sin egen igen och har flera intressanta bollar i luften. Förhoppningsvis kommer vi samarbeta snart i något spännande projekt.
Vi diskuterade - som spaning, typ - naturligtvis huruvida det vänt eller håller på att vända. Min input var att det faktum att det som man först av allt spar in på i dåliga tider - marknadsföring och kompetensutveckling - är det som man nu på 10-talet verkar koppla på sist när det vänder. Åtminstone när det gäller kompetensutvecklingen. Det flest organisationer springer som skållade råttor och många jag "tittat in på" hos verkar mer slitna, mer jagade och mer om och o-organiserade än på mycket länge. Jag har en (hemlig) lista på företag som jag jobbat med, haft kontakt med, spanat på & i som jag tror kommer att få en jävligt jobbig start i den kommande högkonjunkturen. Varför? För de har inte balanserat produktionsförmåga vs. produktion. Dessa företag har slut på ledvätska, mineralbrist, ja whatever och de kommer följaktligen få en betydligt jobbigare returresa till landet lönsamhet än vad som hade varit möjligt om de investerat klokt i den lågkonjunktur vi just är på väg ut ur.
I en internationell jämförelse (ja, ja, jag borde kunna skriva vilken men har dessvärre slarvat bort referensmaterialet...suck...) så har europeiska företag i allmänhet och några av våra nordiska grannar i synnerhet satsat mångfalt mer på aktiviteter som rustat såväl maskiner som personal under den gångna konjunkturen (eller recessionen om du så hellre vill) än vad svenska företag gjort.
Varför har det varit så? Varför är svenska företag fegare?
Vad tror du?
Kommer att återkomma till min lista. Jag lovar.
I övrigt - Försökte ta mig igenom Peter Gabriels senaste igår. Snyggt, polerat och förbannat tråkigt enligt min mening...........så jag har allt efter låt sex kvar.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar